Helena, 60: Från tragedi till alltid vara ute på äventyr

Av Per Brolléus

– Det är en förbannelse att vara nyfiken och alltid söka efter äventyret. Men det är en älskad förbannelse.
Så säger hon, Helena Norberg, som förmodligen lever ett av de mest annorlunda liven av alla Halmstadbor. Nu fyller hon 60, jobbar sexveckorspass på sjön, tar skateboarden om hon ska någonstans och så fort hon är ledig så är det nya äventyr i världen som väntar.
Men det liv hon lever idag började med en tragedi.

Hon är uppvuxen på en ö i Stockholms skärgård där man fick ta båten till skolan. På grannön bodde Fredrik som efter kringelikrokvägar blev hennes livskamrat – i Halmstad. Här tog paret ett livsomvälvande beslut som väldigt få ens vågar tänka tanken att göra.

– Vi tog den familjebyggda segelbåten, sa upp oss, sålde av allt vi ägde och levde i sju år på bland annat Medelhavet när Fredrik en dag fick ont i magen, berättar Helena över en kopp kaffe på ett fik i Halmstad.

Ett läkarbesök avslöjade mardrömmen: Cancer i bukspottkörteln.

– En månad senare dog han. Jag förlorade min man, mitt hem, min vardag, rubbet. Jag hade en resväska, det var allt.

Helena och hennes man Fredrik bodde i sju år på båten i Medelhavet. Foto: Privat

Helena flyttade hem till Halmstad igen, skaffade ett jobb och bestämde sig för att inte längre vara sådär ”onormal”.

– Erkänner att jag ibland är avundsjuk på folk som kommer hem från jobbet, lagar mat, kollar på tv och tänder en brasa i öppna spisen. Men det funkar inte för mig.

Efter att Helena begravt Fredrik så fanns det, trots den där avundsjukan, bara ett sätt att gå vidare på.

– Det gick inte att gå i land. Efter långt mer än ett drygt decennium på köl och med ett liv där segelbåtar varit ”hemma”, så var det bara att inse att det är på havet och i äventyren jag bor.

Från tragedi till total njutning av livet... Foto: Privat

Under en kurs i säkerhet till sjöss (obligatorisk om man ska jobba på sjön) så tipsades hon om m/s Freya, en båt som tar turister och forskare till Svalbard, Grönland och så långt norrut man kan färdas på vatten.

– Jag fick jobbet som mässman och sköter nu frukosten och en massa annat ombord. Jobbar sexveckorspass och fullkomligt älskar det, säger Helena med ett glitter i ögonen som avslöjar att hon verkligen menar det hon säger.

Grönland... Foto: Privat

Att baka bröd med en vy bakom sig där valar blåser luft några meter från båten och där isbjörnar spanar från isflak har blivit Helenas nya vardag. Svinkallt och väldigt mörkt dygnet runt?

– Njae, det är såklart många minusgrader, men där uppe är det en speciell kyla, arktiskt ökenklimat. Luften är så torr att den inte alls känns särskilt kall. Och även om solen inte går över horisonten på vinterhalvåret så uppstår ett ljus som är helt unikt. Desto ljusare sommarhalvåret…

– Vi ser isbjörn, svalbard-ren, fjällräv, valross, säl och olika valar... Det är obeskrivligt vackert.

Helena på Östra Stranden och båten som hon och mannen levde på i Medelhavet. Foto: Privat

Det kan låta märkligt, men efter alla år i värmen på Medelhavet så längtade Helena efter kylan. Och i vår går hon in på sin tredje säsong på m/s Freya och ser alltid fram emot att ta sig bort till Halmstad stationen och ta tåget till Kastrup och flyget till Svalbard.

– Utgår mest från Longerbyen på Svalbard förutom på höstarna då vi ligger längs Grönlands kust bland isberg och valar. Jag känner att jag är på helt rätt plats.

Men, en del av den där rätta platsen inkluderar även det som händer mellan sexveckorspassen längs Grönlands yttersta iskant. Det är då äventyret och nyfikenheten hos Helena får blomma ut till en helt ny nivå. Hon förklarar det på ett ganska tydligt sätt.

– Jag kommer hem till Hallandsgatan, sätter nyckeln i dörren och det tar inte många timmar innan jag måste ha en ny resa att fokusera på.

Under ledigheten blir det nya resor. Fiske i Colorado och besök hos vänner i Afrika. Foto: Privat

Hon reser alltså först i jobbet – och sen ännu mer när hon är ledig. Nyligen var hon och fiskade på 3000 meters höjd i Colorado, snart ska en vingård i Frankrike besökas, det har seglats till Cap Verde och ett tu tre sitter hon i en grekisk solnedgång med en kall öl i näven. Varje ledigt pass blir en resa.

Oj, det måste bli dyrt, tänker såklart den som läser det här.

– Nästan alla resorna gör jag till bekanta som jag fått i seglarvärlden, vi är som en enda jättefamilj. Och jag har blivit expert på att bo in mig oavsett var på jorden jag hamnar.

Helena Norberg är född till att bo på köl. Foto: Privat

– Och pengarna… Ja, mina fasta kostnader i Halmstad är 5200 kronor i månaden, jag bor på 26 kvadrat och har skalat bort ”alla” fasta kostnader. Har inte ens betalversionen av Spotify. Viljan att resa måste vara större än ha en bil.

Det som för många andra är en omöjlig uppoffring är för Helena en befrielse.

– Att vara fri är att vara nöjd med lite. Jag tog det bästa russinet ur kakan när jag blev ensam och för att kunna göra det krävs en enormt låg tröskel för att gå från tanke till handling.

Helena på ett fik i staden som, trots resandet, är så otroligt viktig i hennes liv. Foto: Per Brolléus

Men varför bo kvar i Halmstad?

– Det är bästa läget. Nära till Kastrup och det går att ta bussen till Gardemoen. Massor av platser i Halland och Skåne att kliva av tåget vid dagsutflykter och inne i Halmstad är det hur nära som helst till allting.

Och här kommer nästa överraskning från energiknippet Norberg – hur hon kliver av ett tåg för att sen ta sig till en strand eller restaurang, eller åka till affären för att handla.

– I mitt uppgivna tillstånd precis när jag blivit änka ville jag hitta ett nytt intresse. Såg en äldre kvinna på teve som åkte skateboard. Det hade jag aldrig gjort så jag köpte en sån. Fatta hur smidigt det är!

För den som vill följa Helena Norberg och hennes annorlunda och enormt fria liv så finns bloggen på projektsunshine.se att läsa. Namnet på bloggen är namnet på den jorden-runt-resa som hon och Fredrik planerade – men som cancern satte stopp för.

– Livet måste gå vidare. Nu fyller jag 60. Och jag njuter.

Äventyrslusten tog 60-åriga Helena till jobbet på Freya och till att bli longboardåkare. Foto: Privat