Peters drömfabrik: "Jag kallar det friskvård"

Av Per Brolléus

– Vår bransch är så underbart barnslig.
Han sätter tonen direkt, Svenne Svenssons grabb Peter, och förklarar att det språkmässigt ibland kan låta lika märkligt som under en tandläkarundersökning när det snackas i musikaffären
Vi är på Musikalen, ett stenkast från valvet vid Norreport.

Man fattar väldigt snabbt vad Peter menar. För det är en kombo mellan barnslighet, vansinne och total kärlek att titta in i glasskåpen bakom disken direkt till höger innanför entrén.

Här finns pedalerna uppstaplade. Inte tio olika sorter, inte femtio, inte ens tvåhundra.

– Har räknat nu, säger Waldemar Ek som jobbar i butiken. Det ska vara 420 där. Sen har vi drygt hundra andra modeller på lagret.

Foto: Anders Sällström

Ribban är satt. Det här är inte en vanlig affär. Det här är Musikalen, musikaffären som Peter tog över från pappa Svenne för en massa år sen.

– Jag tror han startade den som en slags fritidsgård för musiker, säger Peter på sin extremt rejäla Halmstaddialekt. Det var 1959…

– Nu är den delvis en väldigt fin verklighetsflykt för oss som jobbar här, men samtidigt (såklart) en mycket seriös verksamhet för både oss och kunderna. Och med verklighetsflykt menar jag till en bättre värld, till musikens värld.

Och kunderna, som är allt från någon som precis startat ett band till världsstjärnor, smiter troligtvis ganska snabbt förbi de 420 pedalerna i glasskåpen och tar sig bort, och ner, till paradiset…

Gitarrer, gitarrer och åter gitarrer. Eller konstverk, om man hellre vill det. Foto: Per Brolléus

Peter säger något om ”att här har vi några gitarrer”, fotograf Sällström och reporter Brolléus kippar efter andan och undrar om det finns något liknande i Sverige.

– Det gör det, nog. Kanske.

Det är nu man fattar att det finns kunder som kommer hit varje lördag och stannar i ett par timmar för att bara titta, känna och drömma.

– Finns ganska många av de stora turnerande artisternas musiker som tjatar sig till att turnén ska stanna till i Halmstad – för dom ska komma hit. Det är ju kul, skrattar Peter och konstaterar hur otroligt kass han är på att använda stjärnglansen som dessa musiker rimligen skulle kunna ge.

Timbuktu har Musikalen som absolut favoritbutik, likaså The Ark och Mando Diao. Här hänger Benjamin Ingrossos band, Håkan Hellströms musiker och Peter Svensson har suttit med Iron Maiden-killarna i en soffa och diskuterat gitarrer.

– Vi är ju en drömfabrik, fast jag brukar kalla det friskvård.

Snacket instrumentnördar emellan kan bli väldigt unikt. Foto: Anders Sällström

Peter stryker handen över en Gibson-gitarr.

– Kolla träet. Det växer på 1400 meters höjd, sakta. Då får du den här karaktären och materialet blir hårdare och ger ett annat sound…

Det är alltså där vi befinner oss. Nörderi i kubik, modeller i oändliga rader – och ovanpå det modellbeteckningar som aldrig tar slut.

– Man blir nästan förbannad på sig själv att man kan så många förkortningar. Men det funkar här. Våra kunder, som alltså finns i precis hela världen, är passionerade. Dom älskar musik. Tror inte det går att jämföra med något annat.

Foto: Per Brolléus

Kärleken till instrumenten har också en annan fin sida – den värdemässiga.

– Kolla på den här stratan. Den kan du köpa nu och sälja för minst lika mycket om tio år. Det är liksom inte som att köpa en bil. Beggat är sanslöst stort. Här borta har du en gura som har tjugo år på nacken och är hyperintressant för kunderna.

Beggat står för begagnat, men det kanske du redan har räknat ut. Och begagnat är dessutom som en ledstjärna för hela musikbranschen. Utvecklingen ska inte gå framåt.

– Ju mer det är som det var förr, desto bättre är det. Vi pratar utseende, träslag, känsla. Jag menar, Gibsongitarrer har sett exakt likadan ut sen 50-talet.

I nästa andetag konstaterar Peter något nästan låter befriande.

– Jag är en sjukt kass säljare. Dessutom, det vi säljer är ju grejer som ingen behöver ha, men vill ha. En rock’n’rollaffär på riktigt, skrattar Peter och menar att han börjar bli gammal.

Fotograf Anders Sällström in action inne på Musikalen. Foto: Per Brolléus

Trots det sista påståendet så Peter han tydliga drömmar om hur han vill att Musikalen ska vara om tio år.

– Drömmer om en samlingsplats med flera verksamheter under samma tak. Tatuerare, pub, nån som säljer mc-grejer, kanske en musikstudio. Och jag vet exakt var på Brogatan den ska ligga.

Han är född in i det här, Peter. Född in i musikinstrumentens förtrollande värld. Och även om han mår som allra bäst när han får vara bland sina alla hundratals, kanske tusentals, gitarrer, så blir det mycket resande.

– Vi åker på mässor till olika platser i världen, bland annat LA, minst ett par gånger om året. Så även om världen här inne är liten så har den gjort att jag kommit ut och rest och mött människor på ett fantastiskt sätt.

Undertecknad reporter skickar en bild till kompisen Johan i Norrköping, en 50-åring som är gitarrfrälst. Några bilder och en kort filmsnutt över pedalskåpet bifogas, men ingen text. Ett svar kommer på någon sekund: ”Musikalen – Sveriges enda riktiga musikaffär. Njut. Du är i Paradiset, Per.”