21-åriga Emma: "Älskar när adrenalinet pumpar"

Av Per Brolléus

Hon är i princip född framför ratten – och var bara 8 år när hon började köra gokart på riktigt.
Nu susar 21-åriga Emma Wigroth fram i 265 kilometer i timmen, har skrivit racinghistoria och njuter av pumpande adrenalin på heltid.
– Och folk på gymmet glor när jag lägger störst vikt vid att bygga muskler i nacken.

Emma Wigroth är den klart mest lysande stjärnan på Halmstads racinghimmel. Och nu har hon tagit ett stort kliv och bytt bort formelbilen hon rattat i tre år mot något som den oinvigde kort och gott skulle kalla ett monster.

– Körde för första gången i helgen. Det var helt fantastiskt, en LMP3-bil.

Vad är då det? Jo, L och M står för Le Mans och i Le Mans går ett av världens mest prestigefyllda lopp, 24-timmars. Bilarna är alltså gjorda för just den sortens tävlingar. Det är dit Emma siktar, till Le Mans.

– Och Daytona, säger hon med något drömskt i blicken samtidigt som hon berättar att de lopp hon kommer köra i sommar ligger på 35 minuter i längd.

Från gokart som 8-åring till 265 km/tim som 21-åring. Foto: Gebhardt Motorsport

Debuten i LMP3-klassen sker i maj i tävlingen Velom Watches Sportscar Supercup på klassiska Hockenheim i Tyskland. Efter premiärturen på just Hockenheim i sin nya bil beskriver Emma den som ett monster.

– Den är otroligt aerodynamisk, vilket gör att den går väldigt fort. Nådde 267 km/tim när jag körde.

Emma Wigroth, 21-åringen som siktar mot Le Mans. Foto: Gebhardt Motorsport

Men, toppfarten är inte den stora utmaningen, utan det är kurvtagningarna.

– Det frestar enormt på kroppen när man ligger på 200 km/tim i kurvorna, förklarar Emma och berättar vilken del av kroppen som får den största ”smällen”.

– Nacken!!!

Hela Emma sitter ju fastspänd i sätet – utom nacken och huvudet. För att inte huvudet ska vika sig av g-kraften i kurvorna så måste man bygga enormt med muskler just där, vilket gör att 21-åringen från Halmstad får en del märkliga blickar riktade mot sig på gymmet.

– Andra tränar biceps, jag fäster tyngder kring nacken. Det ser jättekonstigt ut, jag vet, men jag måste. Min nacke ska bli mycket ”bredare”.

Emma i en av bilarna hon har kört i sitt unga liv. Foto: Gebhardt Motorsport

Och just nu är det gymmarna i nya hemorten Lonato del Garda i norra Italien som får se Emmas märkliga tränande. Här bor hon och svenske pojkvännen Viktor

– Härifrån är det närmre till de stora banorna i Europa och även till mitt team.

Den som tror att racingkörning, av den sort som Emma sysslar med, handlar om att dagligen köra varv efter varv på en bana tror fel. Det är bara enstaka gånger i månaden som Emma verkligen sitter i en bil, den mesta tiden kör hon i en simulator eller förhandlar kring ett konferensbord.

– Jag var tio år när jag för första gången satt i ett möte. Vet att när jag var 12 började jag ta för mig och idag, som 21-åring, är jag troligen mycket mer erfaren än jämngamla när det kommer till att förhandla, säger hon med ett leende.

– Körningen är det lilla – och det lätta – i sammanhanget. Allt annat tar enormt med tid och energi.

Hockenheim - en klassiker för racing. Foto: Gebhardt Motorsport

Nu är alltså supertalangen Emma klar för ett nytt team, Gebhardt Motorsport, och kommer samtidigt att ingå i lagets Gebhardt Young Driver Academy, något som hon är både stolt och tacksam över. Och i teamets bilar går det alltså fortare än någonsin, vilket för intervjun in på ordet ”rädd”.

– Nej, rädd är jag inte. Det är svårt att prestera då. Möjligen nervös, vilket är bra att vara.

– Jag har kraschat några gånger. Otäckt, men det ger ändå erfarenhet.

För många som kör banracing är Formel 1 det stora målet. Men Emma har inte den längtan.

– F1 är det största, men det finns så mycket annat som är enormt stort inom motorsport. För mig handlar det nu om att etablera mig utomlands och göra mig ett namn.

Emma Wigroth, en gång ekonomistudent på Kattagattgymnasiet. Foto: Gebhardt Motorsport

Emmas unga liv handlar om en ratt, fyra hjul och grymt starka motorer, vilket inte är så konstigt med tanke på att hon kommer från en racingfamilj. Pappa Dick Jönsson-Wigroth grundade racingteamet WestCoast Racing och det är hans gener i Emma som uppskattar tjusningen med kraften och farten. Att köra beskriver Emma nästan som en meditativ upplevelse.

– Det är bara jag och min bil. Hastigheten gör att man inte kan tänka på någonting annat än körningen. Visst, det är extremt krävande, men jag kan inte få nog. Älskar när adrenalinet pumpar, älskar att köra.

Emma är mer eller mindre född in i motorsporten. Pappa Dick hade ett eget racingstall. Foto: Gebhardt Motorsport