Hon vågade gå upp på scen igen

Av Johan Jönsson

När eldsjälsgalan hölls på Halmstads Teater stod en person i centrum som i över två decennier har arbetat för att hjälpa människor med ångest. Mona Westerberg, tidigare mångårig ordförande i Ångestförbundet ÅSS i Halland, tilldelades årets hedersomnämnande – en utmärkelse som hyllar hennes långvariga engagemang för människor som kämpar med psykisk ohälsa.

– Scenen var mitt liv innan jag drabbades av ångest i 25-årsåldern. Nu känns det som att cirkeln är sluten. Det är väldigt hedrande, säger hon.

Som ung var Mona Westerberg van vid rampljuset. Hon uppträdde både på revyscenen och i dansbandssammanhang. Men i mitten av 20-årsåldern förändrades livet drastiskt.

Efter en sjukdom drabbades hon av svår panikångest. Plötsligt kunde vardagliga situationer bli övermäktiga. Ett besök i affären kunde sluta med att hon fick rusa hem när hjärtat började slå okontrollerat och världen kändes overklig.

– Det var som att allt kom över mig. Jag blev yr, fick hjärtklappning och trodde nästan att jag skulle svimma, berättar hon.

Mona Westerberg känner sig hedrad över priset och hon är glad över att ångestförbundet får synas. Föreningen har betytt mycket för henne. Foto: Johan Jönsson

Rädslan för nya attacker ledde till undvikanden – hon började undvika platser och situationer där ångesten kunde slå till.

När Mona Westerberg runt år 2000 hörde på radio om en nystartad förening för personer med paniksyndrom – då kallad Paniksyndromsällskapet – bestämde hon sig för att gå dit.

Föreningen, som senare blev Ångestförbundet, var då i sin linda. Tillsammans med några andra engagerade medlemmar hjälpte hon till att strukturera verksamheten och bygga upp den lokala organisationen.

Under mer än 20 år som ordförande i Halland har hon varit en drivande kraft bakom stödgrupper, möten och informationsarbete.

I juryns motivering till hedersomnämnandet beskrivs hennes betydelse så här:

"Genom sitt långvariga engagemang och sin uthållighet har hon skapat stöd, trygghet och gemenskap för många människor. En sann eldsjäl och ett ovärderligt stöd för alla som passerat föreningens dörrar."

Att ta emot priset inför en nästan fullsatt teatersalong var i sig en personlig seger. För några år sedan hade det varit otänkbart.

– Då hade jag aldrig vågat gå upp på scenen. Jag hade nog bett någon annan hämta priset åt mig, säger hon.

Mona Westerberg var ordförande i Ångestförbundet i Halland i över 20 år. Mona led själv av ångest i många år. Att möta andra med samma problematik är viktigt för att inte känna sig ensam. Foto: Johan Jönsson

I dag mår hon betydligt bättre och fortsätter vara medlem i Ångestförbundet. Hon hoppas också att föreningen ska kunna återuppta fler lokala träffar i Halmstad.

– Man får så många vänner där. Och det är viktigt att kunna prata öppet om hur man mår.

Under galan uppmärksammades flera personer och föreningar för sitt ideella arbete i Halmstad.

Årets eldsjäl inom kultur gick till Marianne 'Nanne' Larsson från Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand. Hon har under många år varit en central kraft i arbetet kring kapellet och dess kulturarrangemang.

Årets eldsjäl inom idrott blev Helén Rosenberg från Halmstads Konståkningsklubb, som i över 40 år engagerat sig i konståkningen och byggt upp en verksamhet där både barn och vuxna får utvecklas.

Årets eldsjäl inom övrig förening tilldelades Paulina Sandberg från Simlångsdalens Samhällsförening för sitt arbete med evenemanget EPA Truck Meet som lockat tusentals besökare.

Priset Årets förening gick till Alla Hjärtans Vänner, som driver verksamheten i mötesplatsen Alla Hjärtans Hus och arrangerar hundratals aktiviteter varje år för Halmstads seniorer.

Samtliga pristagare på Eldsjälsgalan i Halmstad Alla Hjärtans Vänner (Sven Comstad och Bodil Ingemarsson), Mona Westerberg, Helén Rosenberg, Marianne Larsson och Paulina Sandberg. Bild: Isabel Bark/Pressbild

När Mona Westerberg först började kämpa med sin ångest var ämnet nästan tabu. I dag upplever hon att det är lättare att prata om psykisk ohälsa.

– När man berättar märker man hur många som känner igen sig. Det är många som säger att de själva haft det eller känner någon som har det.

Efter mer än två decennier av ideellt arbete är hon övertygad om en sak:

– Det viktigaste är att människor inte känner sig ensamma.