Radioprofilen som rapporterade samtidigt som han sörjde

Av Per Brolléus

Det är fem år sedan covid slog till. Och just då, för fem år sedan, stod journalisten Andreas Svensson-Sjöberg där i radiostudion på P4 Halland och rapporterade om dödsfall, om nedstängningar, om nya restriktioner och försökte på något sätt hålla uppe modet hos lyssnarna. Samtidigt, och med bara två veckors mellanrum, dog hans far och hans farmor i just covid.
– Hade någon sagt det här ett år innan hade de trott att den inte var klok. Det fanns ju inte på världskartan att det som hände skulle hända, menar Andreas, som numera är presschef på Halmstad kommun.

När flygplanet landade efter skidsemestern i alperna i januari 2020 så hade Andreas hört någonting om ett virus som hade börjat sprida sig i Kina. Snart skulle han och alla andra få veta att även alperna var tidigt drabbade.

– Det landade ett annat plan från Asien samtidigt och vid väskbandet kunde vi se något märkligt. Alla hade munskydd. Vad fan är det här, tänkte jag.

Bara några veckor senare var Andreas och familjen i Trysil där de bara efter någon dag fick beskedet: Anläggningen är stängd, alla måste åka hem.

– Då började man förstå magnituden på det här och vi förflyttades in i en verklighet som knappt går att fatta. Från att ha jobbat med arbetskamrater till att stå nästan ensam på redaktionen eller sitta hemma och producera…

Andreas minns tillbaka och återkommer hela tiden till en känsla där man trots allt tänkte att det här drabbar andra, inte mig. Men för Andreas skulle covid komma ännu närmre och slå till med en förödande kraft.

– Min pappa bodde på ett demensboende i Göteborg och min farmor bodde på ett boende i Falkenberg. Minns att vi hälsade på pappa precis innan vi åkte på skidresan till Norge. Det visade sig bli den sista gången jag såg honom trots att det var långt till maj när han dog.

Radioprofilen Andreas är numera presschef på Halmstad kommun. Foto: Anders Sällström

Andreas pappas boende stängde för besökare någon gång i mars.

– Man kunde i bästa fall kommunicera via telefon eller facetime. Men människor som är dementa har inte så lätt att kommunicera på det sättet.

I radion stod programledaren Andreas och rapporterade konstant om äldreboende och om smittans spridning. Och när han fick beskedet att covid hade tagit sig in på pappans äldreboende tvingades han ta ett hemskt beslut.

– Fattade ju att det här är inte bra och när de berättade att han hade drabbats så tvingades jag inse att jag troligen träffat honom för sista gången. Vi kunde inte, vi fick inte, åka dit. Jag hade en bekant som undrade om jag ville låna en gasmask och full skyddsutrustning… Man vill ju komma dit… När de berättade att nu är det på de sista dagarna.

Då kommer chock nummer två. På ett äldreboende i Falkenberg bodde Andreas farmor och på bara någon dag var hon borta.

– Dödsbeskedet kom och jag kunde läsa i lokaltidningen att de drabbats av covid där med. För henne gick det så fort att jag bara fick ett besked att hon dött i någon slags hosta…

Och hemma i Halmstad satt Andreas och familjen och kände sig isolerade och, såklart, både ledsna och rädda.

– Men vi är fem i familjen. Hur illa var det inte för alla som var ensamma? Vi tog också ett beslut om att vi inte kunde träffa min mamma. Hon hade diabetes och vi var helt enkelt rädda att hon också skulle stryka med.

Andreas förlorade både sin pappa och farmor i covid. Foto: Anders Sällström

En solig dag i maj hade Andreas sista snacket med sin pappa. Dagen efter var han ännu ett offer för viruset som tog cirka 20 000 personers liv. Men sorgen och chocken och det märkliga var inte slut med det.

– Pappa och farmor dog i maj, vi begravde farmor i augusti… Och pappa i oktober… Oktober!!!

Det har gått fem år sedan pandemin som förändrade allt. Andreas hoppar nästan till när tidsaspekten kommer på tal.

– Är det så längesen? Jag kan liksom minnas detaljerna i starten, hur jag tänkte och hur det liksom var. Och alla osäkerhetsfaktorer. Och hur folk började hamstra toapapper…

Och apropå galenskap så finns det en detalj som än idag får Andreas att se rött. Konspirationsteoretikerna.

– Jag blir heligt förbannad över de som än idag tror att covid var ett påhitt och att det var en sammansvärjning där vi sen fick gift insprutat i oss. Jag vaccinerar mig fortfarande mot covid. Och jag gör det av två anledningar. Dels för att få ett skydd, men även som ett statement mot dessa galenpannor. Covid dödade. Jag vet. Jag upplevde det.

Per Brolléus