Av Carina Nilsson
Parkslide, vresros och gul skunkkalla. De tre är Halmstad kommuns värsta gröna fiender när det kommer till invasiva arter som breder ut sig i kommunen.
– Parkslide finns på säkert hundratals platser bara inom staden och alla tre arterna är väldigt svåra att bekämpa när de väl har fått fäste. Men vi gör vad vi kan för att begränsa spridningen och öka kunskapen, säger kommunekolog Kristian Eno.
Alla kommuner i Sverige har fått ett fördjupat uppdrag att bekämpa invasiva arter. Men i praktiken är det inte så stor skillnad menar Kristian Eno.
– Det görs hela tiden insatser och åtgärder men resurserna är begränsade – att utrota de här växterna är ett nästan övermänskligt uppdrag. Vi får bekämpa dem så gott det går och begränsa spridningen så att vi inte får mer av dem, säger han.
Inne i själva Halmstad är parkslide det största problemet. Växten sprider sig med rötterna och en mycket liten del kan bilda en ny planta.
– Tyvärr är det enda som riktigt biter på parkslide gift, annars får man låta den vara. Börjar man klippa eller gräva är risken stor att man sprider den ytterligare, säger Kristian Eno.
Vresrosen är den andra växten som Halmstad har stora problem med längs hela kustbandet.
– När den planterades in gjordes det för att binda sanden, vilket hjälpte mot sandflykten som var väldigt utbredd då. Idag har vi strandråg och flera andra växter och träd som gör att risken för sandflykt är nästan obefintlig, säger Kristian Eno.

"Vresrosen gjorde stor nytta när den planterades in för att binda sanden längs Hallandskusten, men numera bildar den ogenomträngliga buskage utmed stränderna" säger kommunekolog Kristian Eno. Foto: Carina Nilsson
I stället är det nu vresrosen som är otroligt svår att bli av med. Växten har på flera platser, framför allt längs stränderna, bildat stora ogenomträngliga bestånd med sina vassa taggar.
– Det försvårar för allmänheten som vill ner till stränderna och bada. Vresrosen fortsätter också att spridas till nya platser framför allt via fåglar. De äter gärna nyponen, varför fröna kan spridas över stora områden, säger Kristian.
Den tredje växten som Halmstads kommun har på sin lista är gul skunkkalla. Den trivs vid vatten och där den får fäste tar den över all annan växtlighet och bildar precis som de andra invasiva arterna, ogenomträngliga bestånd där inga andra växter trivs.
– Störst utbredning är det längs hela Fylleåns avrinningsområde, men vi har också börjat se den på vissa platser längs med Nissan. Växten skadar insektsstammen och på sikt skulle den också kunna påverka fiskyngel och andra vattendjur, säger Kristian.
Halmstad har också stor utbredning av jättebalsamin och kanadensiskt gullris men de är enklare att bekämpa.
– Jättebalsaminen är ganska enkel att bara dra upp. Gör man det innan den har satt frön kommer man långt. Även kanadensiskt gullris kan man slå av innan den sätter frön. Upprepar man det kan man trötta ut växen.
För att verkligen komma till rätta med problemet tror Kristian att det behövs långt fler insatser.
– Man skulle nästan behöva gå man ur huse, eller få mycket mer resurser för att kunna göra mer än att begränsa dem. Jag tror också att det behövs mer kunskap om invasiva arter och hur man bekämpar dem. Vi behöver också få bort dumpning av trädgårdsavfall ute i naturen och på kommunens mark. Invasiva växter ska läggas i väl hopknutna säckar och lämnas på återvinningscentralen, för att så småningom brännas, säger han.

Längs med hela Fylleåns avrinningsområde finns det numera problem med skunkkalla. I ett våtmarksområde strax intill E 6 södra avfart har ett tjugotal nya exemplar etablerat sig. Foto: Carina Nilsson
