Nostalgi, nörderi och nyvinyl

Av Per Brolléus

Hittar ett Modern Talking-album i backen med synthmusik och protesterar lite försynt. På andra sidan de många meter djupa raderna av vinylskivor står Henrik Pejle och konstaterar att han aldrig kan luta sig tillbaks och att undertecknad reporter nickar in en av de tre kategorier den udda butiken Backlist har som kunder. Vilka kategorierna är återkommer vi till.

Tar man till vänster, sett från järnvägsspåret, på Fredsgatan och in på Kungsgatan hittar man snabbt en av Halmstads mest udda – och kanske mest nördiga butiker. Det är här Henrik Pejle har landat på sin över 30 år långa resa som handlare i nostalgins tecken.

– Fast jag är inte det minsta nostalgisk, säger han innan han söker i minnet efter starten av det äventyr som han lagt sitt liv på.

Hade det inte varit för att hans far jobbade på SJ och familjemedlemmarna fick åka tåg gratis så hade förmodligen varken Backlist funnits eller Henriks intresse varit där det nu är.

– Jag bodde i Varberg och åkte upp till Göteborg och hängde i de absolut coolaste skivaffärerna. Och intresset för vinylskivor i någon slags retrovariant gick så långt att jag var tvungen att öppna en egen butik.

Den egna butiken, Backlist, blev två. Och tre. Det har sålts och det har köpts och platserna som Henrik gjort till nördarnas paradis har förändrats några gånger genom åren. Men den största förändring var förmodligen en väldigt liten detalj som ställde till det. En hjärtklaff som inte gör det den ska göra.

– Efter första operationen vill läkarna att jag skulle vara sjukskriven i tre månader. ”Glöm det” sa jag och fortsatte men med mer förnuft än innan det där felet upptäcktes.

Nu, tre hjärtoperationer senare, har Henrik landat i att veta exakt vad det är han vill göra, vad han satsar på och hur man når en publik som gillar det han gör. Idag har hans butik två ingångar – dels den på Kungsgatan och dels en via nätet. Och även om kunderna kommer långt ifrån för att rota i skivbackarna och buda på några av alla de signerade rariteterna så slår det liksom inte de som köper via sajten.

– Jag skickade några skivor till en kille på Nya Zeeland nyligen. Han hade letat rätt länge efter just den skivan med just den pressningen han vill ha. Och den hittade han här. Förbannat kul.

Och så var det ju det där med vilka vinylmänniskor som kommer in och lägger rejält med tid i Henriks butik. Han delar upp kunderna i tre kategorier.

– Unga utan utrustning, de som har grejer hemma men inte har de igång samt personer som spelar vinyl och som älskar det.

Den yngsta kategorin handlar inte sällan en vinylskiva för att ha som utsmyckning. LP:n ska upp på väggen och bli en inredningsdetalj. Sen kommer nostalgikerna, som alltså delats upp i två olika kategorier. Undertecknad nickar in sig som personen som får ögon stora som tefat, som vill bläddra i backarna, vända på vinylskivornas omslag och få en retrokick som slår det mesta. 

– De där riktiga nördarna som bryr sig om pressning och vill hitta udda grejer är väl de som mentalt står mig som trettioårig handlare närmast. 

Men det har faktiskt tillkommit en fjärde kategori besökare i butiken. En oväntad sådan.

– Det är alltså föräldrar vars barn har lämnat kvar sina stora vinylsamlingar. Föräldrarna har tröttnat på backarna på vinden och nu säljer dom tillbaka skivorna till mig. Och jo, det har hänt att jag köpt en skiva som jag själv sålt. Känner igen prislappen, säger Henrik med ett gigantiskt leende samtidigt som han konstaterar att detta är någon slags maximal återvinningshistoria.

– Vinylen har i väldigt många år varit riktigt stor på begagnatsidan. Och intresset blir liksom inte mindre. Men för mig handlar det om att aldrig luta sig tillbaka, att fortsätta att åka på mässor, leta bland vinylbackar och buda på nätet efter sådant jag vet eller tror att folk vill ha. Jag vill nog påstå att jag kan den här marknaden ganska bra. 

Drivkraften då? Vilken är den? Pengar?

– Nä du, pengar har aldrig varit skälet till att jag gör det här. Det är något annat som gör att jag inte kan släppa. Ibland har jag till och med svårt att sälja en del grejer. Framför allt signerade udda prylar som den här, säger Henrik och pekar på en tavla signerad av en av skådisarna från Star Wars-filmerna. 

Henrik droppar ett antal namn på folk som har någon slags kultstatus inom film och även musik. Tror han märker att reportern framför honom inte riktigt har koll… Det blir tyst några sekunder innan Henrik säger:

– Känner du till Manuel i Fawlty Towers? Han har jag en signerad tavla av. Träffade honom och vi började prata om just den här sortens butiker som oftast finns i London eller New York. Han ville tipsa mig om en jäkligt bra butik, men kom inte på namnet. Någon vecka senare fick jag mejl av Manuel – med namnet på butiken. Sånt där är så sjukt kul, du vet, när nördar möts.

Som reporter känner jag hur onördig jag är. Inte onödig, utan just onördig. Men, jag har ett plektrum från Bruce Springsteen och en trasig handduk som sångaren i finska Hurriganes torkat sin svett på.