Krönika: "Grattis Halmstad (minus alla färgblinda)"

Av Per Brolléus

De sju olikfärgade påsarna är här. Krönikör Brolléus känner till dom.

Till midsommar är det sju sorters blommor, på mormors kafferep var det sju sorters kakor och i mitt garage ligger sju olikfärgade påsar. Jag hoppas, men är långt ifrån säker på att vi, jag och påsarna alltså, kommer att bli vänner. Men oavsett om vi kommer ha ett kärleksförhållande eller inte så har jag accepterat att nu är de sju påsarna här, jag måste börja tänka om och, framför allt, hitta ett system som funkar.

Min hemkommun, Ljungby, införde de sju olikfärgade påsarna för snart två år sedan. Nu är det ni halmstadsbor som ska in i detta färgglada koncept. Sju påsar, sju färger, sju sorters sopor. Plast, glas, metall, papper, matavfall och… ja, eeeh… Och restavfall… Och en till… Eeeeh…

Ja, jo, nu kom jag på det - pappkartonger. Tidningar och papper är inte samma sak. Så är det. Har svårt att förstå, men that’s life. Tidningar och papper = inte samma.

Jag skulle kunna bygga hela den här sopiga krönikan med fokus på färgvalen av påsarna. Det är ett elakt monster som bestämt att vi kör beige, turkos, ljusturkos, grå, blå och lila som påsfärger.

Fakta: 10% av alla män är färgblinda.

FÄRGBLINDA!!! FATTA DET, DU ELAKA SJÄL SOM BESLUTADE DETTA.

Men, jag är större än mitt och fem tusen andra halmstadbors tillkortakommande och passerar detta mänskliga lågvattenmärke med ett litet skutt. (Men gör aldrig om det, du ondskefulla färgväljare.)

Min sopsortering består i att lite för mycket av allt möjligt hamnar i restavfallet, samtidigt som glas, plastflaskor, tidningar och pappkartonger sorteras i ett lådsystem som finns i garaget. En gång i månaden ställer jag de fyllda lådorna (plastbackar) i bilen och kör till återvinningsstationen och slänger allt där det ska vara - förutom kartong och tidningspapper som ibland (eller alltid) hamnar i samma container (varför är det så små hål på kartongcontainern att valfri Ikea-förpackning måste trippelvikas innan den kan huttas?).

Det nya systemet med färgade påsar - som jag försöker tycka är en jättebra idé - ska alltså ersätta månadsrundan till återvinningen. Funderar på att vägra ”det nya” eftersom det gamla har blivit en fin ritual, liksom. Och jag känner mig dessutom rejält duktig när jag i rätt container slänger metallocket från burken med Mor Annas inlagda tjockskivade gurka och sekunden efter i en snygg rörelse hivar själva glasburken i den ljusa ofärgat-glas-låddan. Och visst ska man krossa glaset när man slänger det?

Minns mitt första försök att sortera i de nya påsarna. Det blev skit. Funkar uruselt att på knä sitta i garagets portöppning och försöka trycka ner innehållet från mina plastbackar i påsarna. Har ni någon gång handlat kött på City Gross så vet ni att det plastemballaget CG använder måste strimlas innan det går att knö ner i en plastpåse vars väggar är lika tunna som en vapenvila i Mellanöstern.

Tidningarna som, till skillnad från kartong, ska ligga i den blå påsen är svåra att styra. Visserligen är det riktiga handtag på den blå påsen (jämfört med de där fyra idiotiska tamparna som sitter på de röda och gröna påsarna) vilket ger mer schwung i knytförmågan. Men tidningar i stor bunt i plastpåse med kondomtjock vägg funkar inte.

Och hur man ska få ner en pizzakartong i den beiga påsen UTAN att den går sönder? Det är såklart omöjligt. Om inte du följer mitt magiska tips…

Ta alla din pappkartonger, ställ dom ute över natten och ett regn senare kan du rulla ihop tre pizzakartonger, en skolåda, fem allmänna transportemballage samt en sån där hopplös flyttlåda till en boll av basketbollstorlek. Smart, va?

Min premiär med de sju nya påsarna var inte kärlek vid första ögonblicket. Det kanske kommer glimta till så småningom, men jag hoppas verkligen att återvinningsstationerna på stan får finnas kvar. För när du fyllt dina beiga, blå, röda, gröna, lila samt turkos och ljusturkos… Och grå… En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta… Det blir ju åtta påsar!!!!!!! Men vad f-n...

Ja, ja.

Okej, när du fyllt dina åtta påsar med en kubikmeter sopor och inser att det får plats en halv kubik i soptunnan, där de ska läggas, så kommer du göra som jag, dvs fortsätta att köra med plastbackar till återvinningscentralen, stå där och irriteras över alla som kastar grejer fel, muttra över de som skräpar ner samt, i samma veva som man skickar ner wellpapp bland tidningar, gnälla över hur illa folk parkerar.

Så blir det.

Per Brolléus

Återvinningsglad, entusiastisk och färgblind