Harriet vill göra Binge lika känt som lusekoftan

Av Carina Nilsson

Norge har sina lusekoftor, Skottland Fair Isle-tröjor och Sverige har – Binge. Men den halländska sticktraditionen är inte alls lika känd som många andra länders – trots anor från 1600-talet.
Nu jobbar två eldsjälar för att Binge ska bli Sveriges bidrag på Unescos lista för levande kulturarv – och att Binget sprids i både Europa och USA.

Christel Eriksson från Laholm och Harriet Axelsson från Halmstad vurmar båda för stickkonsten och särskilt Binget.

Harriet har under många år varit ordförande för Halmstads hemslöjdsförening. Christel har bingetraditionen med sig hemifrån, då hennes släkt kommer från Våxtorp. Deras arbete med Binge går in i vartannat men Harriet är den som driver ansökan till Unesco och Christel jobbar aktivt med att hålla Binge levande.

– 2024 kom Binge med på listan för immateriella kulturarv i Sverige som Institutet för språk och folkminnen håller i. Det handlar om traditioner, sedvänjor och färdigheter som förs vidare mellan människor. Det kan vara allt från snapsvisor till kulning och dansa polka, säger hon.

Christel Eriksson och Harriet Axelsson bär varsin tröja med klassiska Bingemönster. Harriet har dock blandat olika mönster till ett "Binge-medley" något som är tillåtet nu men var tabu förr. Foto: Carina Nilsson

Ansökan till Unesco är nästa steg. Det handlar alltså om att Binge skulle kunna bli ett av Sveriges bidrag till listan över världens levande kulturarv. I sista hand är det regeringen som avgör vilka det blir.

Harriet anser att Binge är en god kandidat.

– Binge har en flera hundra år lång tradition i Halland och uppstod i ett fattigt landskap, vilket förmodligen är en anledning till att det inte har blivit så känt. När Binget startade i Halland på 1600-talet bestod en stor del av Halland av ljunghedar där man inte kunde odla. I stället hade man får på bete. När hallänningarna lärde sig Binge kunde man ta tillvara ull från fåren, sticka under tiden som man vaktade djuren och sedan sälja plaggen med förtjänst. Binget blev väldigt viktigt för folket, säger hon och fortsätter:

– Plagg stickade i Binge ser komplicerade ut men tekniken är enkel att lära sig, så det var smart att göra business av Bingeplaggen.

Binget är också ett levande kulturarv. Fram till 2016 var alla mönster hemliga, bara utvalda stickerskor hade licens på dem. Det var dessutom reglerat vilka färger och vilket garn som fick användas.

Rött, vitt och blått var traditionella Binge-färger men numera bestämmer den som stickar själv vilka färgkombinationer man vill ha. Foto: Carina Nilsson

– Halmstad hemslöjd startade ”Kreativt Binge” för att inspirera till nya och kreativa kombinationer och idag är alla färger tillåtna. Man väljer även material och tjocklek på garnet själv, säger Harriet.

I slutet av mars ska Harriet lämna in ansökan till Unesco. Därefter lämnar hon över stafettpinnen till Christel.

Christel har de senaste åren engagerat sig helhjärtat i Binge. Hon håller bland annat kurser hos Vuxenskolan i Laholm, hon har skrivit Bingeboken som kom ut 2024 och har i snart nio års tid haft ett stickcafé i sitt hem i Båstad. Hon var också med och startade föreningen Binge – stickning för alla.

Nu jobbar hon på flera fronter för att sprida ännu mer kunskap om Binge.

– Vi ska bland annat träffa Laholms kommun för att diskutera ett skolprojekt och vi ska hålla föreläsningar för kommunens äldre. Jag var också på Sy- och hantverksmässan i Stockholm, där jag mötte ett jättestort intresse för min bok.

Förr var Bingemönstren hemliga och färgvalet var hårt styrt. Idag är alla färger tillåtna och hemslöjden i Halmstad startade kreativt Binge för att förnya stickkonsten. Foto: Carina Nilsson

Vidare jobbar Christel med Bingegille som ska hållas en hel helg i Våxtorp och hon är också involverad i en filminspelning tillsammans med sin systerson.

– Han har en adhd-diagnos, är motorcykelintresserad – och stickar Binge. Stickning har visat sig kunna hjälpa barn och unga med psykisk ohälsa och diagnoser. Eftersom Binge är ganska enkelt så kan det nästan bli meditativt när man kommer in i det, säger Christel.

Via kontakter jobbar Christel dessutom med garndistributören Filati i Österrike.

– De blev väldigt förtjusta i Bingemönstren och de tror att det kan slå igenom på kontinenten. De har ett par hundra tusen kunder bara i Tyskland. Min förhoppning är att det på sikt också ska finnas mer garn med svensk ull för att värna om traditionen ännu mer, säger hon.

Sist men inte minst har Christel även planerat in en USA-turné till hösten.

– Vi ska översätta ”Bingeboken halländsk sticktradition – levande kulturarv” till engelska och vi har kontakt med svensk-amerikanska institut och museum som är intresserade av att vi håller föredrag i Minneapolis, Chicago, Washington och Seattle, säger Christel.

En babyfilt i Binge fodrad med fårskinn. Foto: Carina Nilsson

Fakta: Ordet binge är den sydhalländska varianten av binda och det var så folk uttryckte stickandet; att binda garnet. Numera säger de flesta sticka Binge, men för många är ordet binge fortfarande ett epitet för all stickning.

Våxtorp är Bingets vagga och anses vara det starkaste fästet av den traditionella mönsterstickningen. Anledningen är bland annat att slottsfrun på Wallens säteri, i mitten av 1600-talet, förde med sig stickkonsten till Sverige från Holland och Danmark.